Archive for the ‘Sverige’ Tag
January 20, 2016 – Folkbladet
Vargstammen är fortfarande för liten, skriver debattören TT
När myndigheter fattar beslut om jakt på en hotad art måste det ske restriktivt och med bakgrund av vetenskapliga underlag, skriver Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen i ett debattsvar.
Ynqwe (C), Berg (M), Tysklind (L) och Oscarsson (KD) skriver i Folkbladet 14/1 att de är oroliga för att regeringen ”överväger att återgå till den tidigare ordningen för överprövning av beslut om skydds- och licensjakt”.
Det som skribenterna syftar på är att miljöorganisationer tidigare kunde överklaga Naturvårdsverkets beslut om jakt på varg. I fjol infördes dock ett överklagandeförbud för miljöorganisationerna. Detta förbud har nu upphört att gälla.
Men det är inte den svenska regeringen, utan Högsta förvaltningsdomstolen, som den 18 december 2015 slagit fast att miljöorganisationer återigen ska få överklaga domar om jakt.
Domstolen skriver i sitt beslut att överklagandeförbudet står i strid med EU-rätten. I och med domstolens beslut gäller överklagandeförbudet inte längre. Miljöorganisationer har därmed återfått rätten att pröva storskalig jakt efter varg och andra hotade djur i domstol.
Möjligheten att få till stånd domstolsprövning av myndigheters beslut är en grundbult i alla rättssamhällen och en fundamental del i skyddet för demokratin.
Det är också en självklar princip i en demokrati att domstolarna ska vara fristående. Regeringen varken kan eller får påverka domstolarnas beslut.
Som medlem i EU ska Sverige följa EU:s regler. Vi tycker det är bra att naturskyddet i EU är starkt.
De regler som skyddar svenska vargar skyddar också delfiner i Medelhavet, skogar på kontinenten och våra flyttfåglar när de flyger över Medelhavsländerna.
Vargen har en viktig roll i naturen. Därför behövs en livskraftig vargstam. Vi anser att det i dag samlade vetenskapliga underlaget, som inkluderar vargstammens genetiska situation, visar att vargen i Sverige för närvarande inte har gynnsam bevarandestatus.
Den vargstam som lever i vårt land är fortfarande för liten, alltför geografiskt och genetiskt isolerad, och därmed sårbar för att tåla omfattande avskjutningar.
Vi är inte emot all jakt på varg, men när myndigheterna fattar beslut om jakt på en hotad art måste det ske restriktivt och mot bakgrund av vetenskapliga underlag.
Jakt på hotade arter behöver också kunna prövas i domstol, varför vi välkomnar att Högsta förvaltningsdomstolen tydliggjort att det nu återigen är möjligt.
För att få en hållbar rovdjursförvaltning är det viktigt att se framåt och finna lösningar som fungerar. Ett konkret förslag vore att se till att tamdjursägare får förbättrat stöd för förebyggande rovdjursavvisande stängsel; ett förslag som både Naturskyddsföreningen och Lantbrukarnas Riksförbund driver.
Ett annat förslag är att starta upp den tidigare vargkommittén, där både partier och intresseorganisationer ingick, och som lyckades enas om långtgående förslag i vargfrågan.
Vi tror det kunde vara en god utgångspunkt för en konstruktiv och lösningsorienterad dialog framåt.
Johanna Sandahl
ordförande Naturskyddsföreningen
———-
Like this:
Like Loading...
Från Natursidan.se Juni 20, 2015
Varg i hägn. Foto: Frida Hermansson
I veckan skickade EU-kommissionen ut ett pressmeddelande där de återigen uppmanar Sverige att följa EU:s regelverk när det gäller vargjakt. Kommissionen anser inte att den svenska vargstammen nått gynnsam bevarandestatus och att Sverige inte följer habitatdirektiven för att skydda vilda djurs livsmiljöer.
EU-kommissionen anser att licensjakterna 2010, 2011, 2013, 2014 och 2015 är ett systematiskt brott mot habitatdirektivet framför allt eftersom de är alltför okontrollerade och inte tillräckligt selektiva. Jakten ska inte ha kunnat motiveras tillfredsställande av Sverige enligt EU-kommissionen och därför har nu Sverige två månader på sig att svara kommissionen, annars kan vi tas inför EU-domstolen.
I den senaste licensjakten sköts ungefär 15 procent av alla vargar i Sverige och sedan 2011 har vargpopulationen i landet i stort sett varit konstant (från 65 till 68 familjegrupper och par).
I juni 2015 utannonserade Naturvårdsverket att de ingått ett avtal med Svenska Jägareförbundet om att organisationen ska delta i inventeringen av rovdjur i Sverige.
– Ska vi få bra inventeringsunderlag, med hög kvalitet över hela landet, så behövs jägarna. Vårt incitament ligger i att få fram så bra och relevanta siffror som möjligt eftersom dessa kommer ligga till grund för den jakt som ska utföras, säger Bo Sköld, generalsekreterare på Svenska Jägareförbundet.
Källa: Europa.eu
Like this:
Like Loading...
From: Naturvårdsverket
Pressmeddelande 2o15-01-05
Naturvårdsverket har nu prövat besluten om licensjakt på varg i Värmland och Örebro och bedömer att länsstyrelsernas beslut uppfyller de högt ställda kraven i jaktförordningen. Det innebär att 24 vargar får skjutas i Värmland och 12 i Örebro i den licensjakt på varg som startar den 9 januari 2015. Spårningen efter varg får dock påbörjas först samma dag som jakten startar.
I den regionaliserade rovdjursförvaltningen kan beslut om licensjakt på varg fattas av länsstyrelserna i mellersta Sverige då antalet vargar överstiger förvaltningsområdets miniminivå. Värmland, Örebro och Dalarna har fattat beslut om att genomföra licensjakt och besluten har överklagats till Naturvårdverket som nu prövat besluten för Värmland och Örebro.
─ Flera av de överklaganden vi har fått in är väl genomarbetade och vi har nu prövat samtliga delar i länsstyrelsernas beslut, säger Gunilla Ewing Skotnickachef för sektionen för art- och områdesskydd. Länsstyrelsernas beslut är väl underbyggda. Vi bedömer precis som länsstyrelserna i Örebro och Värmland att licensjakt på varg är ett verktyg för att minska koncentrationen där den är som störst.
De fem kriterier som ska vara uppfyllda för att beslut om licensjakt ska kunna fattas är att jakten ska ha ett tydligt syfte utan andra lämpliga lösningar, att jakten inte ska försvåra för gynnsam bevarandestatus för vargstammen samt att jakten ska ske i begränsad mängd, selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden.
Spårning får påbörjas först 9 januari
Licensjakten på 24 vargar i Värmland och 12 vargar i Örebro ska enligt länsstyrelsernas beslut påbörjas den 9 januari. Enligt besluten skulle spårning efter varg kunna påbörjas tidigare men eftersom spårningen är en del av jakten så får ingen spårning ske innan jakten startar.
Om överklagandena
De organisationer som har rätt att överklaga och har överklagat besluten om licensjakt på varg i Värmland och Örebro är Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Rovdjursföreningen i ett gemensamt överklagande samt Nordulv, Wolf Association Sweden och två distrikt inom Jägarnas Riksförbund.
Naturvårdsverkets beslut går inte att överklaga enligt jaktförordningen som är beslutad av regeringen.
Länsstyrelsen i Dalarnas beslut om licensjakt på varg kommer att prövas av Naturvårdsverket efter att överklagandetiden har gått ut, tidigast den 12 januari.
Beslut licensjakt
Like this:
Like Loading...
Från: ETC Nyheter
Dec. 17, 2014 av Ulrika Lindahl
Ylva Lindberg vill inte att hela landsbygdsbefolkningen ska användas som slagträ i debatten om vargens utbredning.
Bild: Ulrika Lindahl
Rekordmånga vargar ska få skjutas i början av nästa år. Det har länsstyrelserna i Örebro, Värmland och Dalarna beslutat. I en miljö där vargmotståndet vinner mark kämpar Ylva Lindberg för att vargarna ska ses som de är. Som djur, varken onda eller ädla.
Den sista biten går asfalten över i grus. Här, precis på den här vägen, gick vargen förbi för inte så länge sedan. Vandrade förbi de få husen och in i skogen igen.
– Grannen ringde och varnade mig. Sa att nu är vargen här, du måste titta till djuren, berättar Ylva Lindberg.
Men vargen brydde sig inte om Ylvas lamadjur. Och så är det för det mesta. Det är det Ylva försöker säga.
– De allra flesta vargar ställer inte till med någon skada. De är ju här runt omkring oss hela tiden, utan att det händer någonting. Och ju mer vi lämnar dem i fred desto lugnare blir de.
Starkt motstånd
Solen skiner i det frostiga gräset på gårdsplanen. Vi befinner oss i Jönshyttan, en liten by i Hällefors kommun mitt i Bergslagen. Och mitt i vargriket. Det här är ett av de mest vargtäta områdena i Sverige och också ett av de områden där vargmotståndet är som störst. I höstens val röstades det nya partiet Landsbygdspartiet oberoende in i kommunfullmäktige här. Partiets representant vill att inte ha några frilevande vargar. Nu ingår han i den majoritet som ska styra kommunen. Även Sverigedemokraterna, som kraftigt vill minska antalet vargar, gick framåt och blev näst största parti i valet till riksdagen.
– De har gjort vargen till en landsbygdsfråga och skjuter landsbygdsbefolkningen framför sig när de kräver att vargstammen ska skjutas av. Men jag bor faktiskt också på landsbygden, säger Ylva Lindberg.
Ylva Lindberg är sedan 15 år tillbaka engagerad i Svenska rovdjursföreningen och arbetar för rovdjurens rätt att leva i livskraftiga stammar i naturen. Trots att de röster som vill begränsa vargens utbredning är starka på landsbygden så vill Ylva Linsberg hävda att de egentligen är i minoritet.
– Det är framför allt jägarna som hörs. I hela Sverige är det tre procent av befolkningen som jagar. Man skulle kunna tro att procenten är mycket högre här i Hällefors, men även här är det bara fem procent, säger hon.
De allra flesta är alltså inte alls berörda av vargen. De jagar inte med lösspringande hundar. De får inte skjuta färre älgar för att vargarna tar dem. Och de möter inte vargarna i skogen. Trots det är stämningen kring vargfrågan ofta uppskruvad. Från båda håll. Ylva har själv fått en arg lapp på brevlådan om att vargarna borde jagas med stryknin och några anonyma samtal och hon förstår att inte alla vill ta lika tydlig ställning som hon själv.
– Som jag bor, ute i skogen, är folk mer beroende av varandra. Vi vet att vi ibland behöver hjälp av grannen för att hålla vägen snöfri eller vad det kan vara. Då behöver det fungera friktionsfritt.
44 vargar ska skjutas
Nu har länsstyrelserna i Örebro, Dalarna och Värmland tagit beslut om hur många vargar som får skjutas i licensjakten i början av nästa år. Det är första gången som länsstyrelserna själva får ta beslut på delegation från Naturvårdsverket. Och siffran blev rekordhög. Totalt 44 vargar i de tre länen. 12 stycken här i Örebro län.
Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, WWF, har protesterat mot besluten.WWF skriver i ett pressmeddelande att vargjaktsbeslutet kommer att skapa större motsättningar i rovdjurskonflikten. Även Ylva Lindberg är besviken.
– För att den här typen av jakt på en hotad art ska vara laglig så måste man visa att den löser ett problem som inte annars går att lösa. Och så säger man att licensjakt skapar acceptans för vargen. Men det finns ingen forskning som visar att acceptensen ökar bara för att några vargar får skjutas, säger hon.
”Sprids många rykten”
Under en tid satt hon med i länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation, det organ hos länsstyrelsen som ska besluta om övergripande riktlinjer för till exempel licensjakt på varg. I den här delegationen ska det sitta representanter från olika intressen. Lantbrukarna, skogsägarna, jägarna, naturvården, turismen, fiskerinäringen. Men Ylva Lindberg hoppade av när hon insåg att två tredjedelar av ledamöterna var jägare och agerade utifrån sitt jaktintresse och inte det intresse de skulle representera.
– Yrkesfiskarna till exempel. Det enda de intresserade sig för i delegationen var jakt på varg, säger hon.
Men om det nu är så att vargarna inte ställer till med några problem för de allra flesta, varför väcker de ändå så starka känslor ute i byarna?
– Det sprids så många rykten och folk vet så lite om hur vargen beter sig. Jag mötte en gammal dam häromdagen som sa till mig att nu kunde hon inte gå ut längre för nu var det någon som hade sett varg i närheten. Landsbygdspartiets representant i kommunen skriver på nätet att han aldrig skulle släppa ut sina ungar på gården utan att gå bredvid med bössa. Men jag lät min son gå genom skogen till skoltaxin, mitt i vargrevirsområde, varje dag från det att han var fem år. Det enda jag var rädd för var att skoltaxin skulle backa på honom, säger hon.
Ylva minns den glädje hon kände när de första vargarna kom tillbaka i Sverige på 80-talet. Naturen reparerade sig. Men redan då, när det bara fanns ett tiotal vargar i Värmland så började röster höjas för vargjakt.
– Det är som att vargen förknippas med ondska. Men de är inte onda. Inte ädla heller som många naturromantiker vill få det att framstå. De är djur helt enkelt. Djur som är en naturlig del av den svenska naturen och det är så jag vill att vi ska se dem.
Like this:
Like Loading...
Från: dt.se
Dec 09, 2014 av Henrik Schmidt
Här är området i Ludvika kommun där vargjakt tillåts i början av nästa år. Fotograf: Länsstyrelsen Dalarna
Efter länsstyrelsens beslut i fredags om licensjakt på fyra vargar i området kring Saxdalen har planeringen för hur jakten ska gå till så smått kommit i gång.
Klart är att jägare från totalt 17 jaktområden inom den av länsstyrelsen beslutade avgränsningen har möjlighet att delta i jakten.
– Vi har kommit fram till att en till två representanter per jaktområde ska träffas för att diskutera det här. Det ska ju utses jaktledare och så vidare, säger Roger Ericsson, ordförande för Sunnansjö-Norhyttans Viltvårdsområdesförening.
Han har som representant för flera lokala föreningar varit den som skrivit ansökan respektive överklagan i de skyddsjaktärenden som avslagits.
Det har då handlat om att få skjuta någon eller några av de vargar som sedan i våras observerats nära bebyggelse i det aktuella området och som i flera fall har uppträtt närgånget mot människor och tamdjur.
Via spillningsanalyser har tre tikar från Olsjöreviret, alfahonan och två valpar, konstaterats röra sig i och kring byarna.
Men iakttagelser gör att det även förmodas finnas minst en hanvalp kvar i området efter den i fjol skjutna alfahanen, vilken dödades efter att ha attackerat en jakthund.
– Vi är nästan hundraprocentigt säkra på att det finns fler än tre vargar i området, säger Roger Ericsson.
I länsstyrelsens beslut ingår att det kan bli aktuellt att jaga fler än fyra vargar om det går att påvisa att det rör sig så många i området.
Men i nuläget är det fyra vargar som får jagas under perioden 9 januari-15 februari nästa år.
Roger Ericsson säger sig å de boende i bygdens vägnar vara nöjd med beslutet.
– De har nu kommit fram till att det här inte är vargar som bedöms som genetiskt viktiga. Det ger oss en möjlighet att göra något åt det problem vi har här i byarna.
Like this:
Like Loading...
2 DEC
Några argument från oppositionens motioner analyseras inför riksdagens planerade diskussion och omröstning om rovdjurspropositionen den 5 december.
Det finns mycket kritik mot vargförvaltning och rovdjurspropositionen. Jag fokuserar här på bara på varg. Jag utgår från kritiken såsom den formuleras i ”parti”-motionerna till regeringens rovdjursproposition hösten 2013 (2012/13 191). Citat rödas. Motionerna är: MJ1 (S); MJ2 (V) och MJ3 (MP). DN 5 dec http://www.dn.se/ledare/signerat/rovdjurspropositionen-skjut-forst-och-overklaga-sen/ tar upp några frågor som behandlas i den här artikeln.
”Vetenskapligt underbyggt”
Alla tre motionerna trycker på att det skall vara vetenskapligt underbyggt. ”vetenskapligt underlag gällande genetik måste finnas på plats och ingå som underlag för att kunna bedöma gynnsam bevarandestatus”;” att det inte baseras på vetenskapligt underlag”;
Det genetiska underlag som hittills använts för varg betecknar jag som genetikprofessor delvis som missbruk av ämnet genetik, och detta smittar av sig på motionerna. Tyvärr finns det skäl att vara skeptisk till att få en enhetlig syn på kontroversiella frågor från forskarsamhället, tvärtom skiljer sig forskarnas deklarerade uppfattning radikalt, och det gäller även komponerade grupper av forskare. Naturvårdsverket har inte visat sig vara någon tillförlitlig domare, och det blir inte mer vetenskapligt underbyggt för att det passerar Naturvårdsverket. Men att hänskjuta de svåraste uppgifterna till Naturvårdsverket är ju ett sätt för riksdagen att skjuta ifrån sig ansvaret för dessa. Både domaren (expermyndigheter och statsmakter) och forskarna måste lägga till en stor dos objektivt sunt förnuft, men för varg går detta trögt. Min uppfattning är att omöjligheten av få vetenskapligt väl underbyggda beslut kommer att leda till civilisationens undergång. Det rör inte bara varg. Jag berörde detta i min avskedsföreläsning med bl a svensk varg som exempel och har startat en blogg bla med denna utgångspunkt.
Det finns mycket vetenskap i Sverige bakom ett vargpolitiskt beslut, troligen mycket mer vetenskap relaterat till beslutets betydelse för Sverige än för andra beslut. Sverige har en unik kontroll över vargens stamträd och gott internationellt rènomme både för varg och bevarandegenetik. Under decennier har mycket vetenskap utförts beträffande varg och då inte minst för att ta fram underlag för att bedöma om förutsättningarna för gynnsam bevarandestatus är uppfyllda. Detta reflekteras sedan 2008 i något tusental relevanta dokument med input från tusentals personer inkluderande de mest kvalificerade (typ remissvar på utredning). Tre statliga utredningar med bäring på varg har utförts de sista åren och remissbehandlats, varav en hade fokus på gynnsam bevarandestatus. Många organ såsom rovdjursföreningen och de 5Stora och utredningar förmedlar informationen till allmänheten inklusive riksdagen. Dessutom finns mycket material redan från den föregående rovdjursutredningen. EUs ingripande föranledde ännu mer utredande och faktasammanställning och ett års fördröjning av proppen. Dessutom har jag under några år skrivit många artiklar på två vargbloggar med mycket vetenskap, de ärhttp://vargweb.wordpress.com/ ochhttp://vargdag.wordpress.com/ . Dessa blogge bidrar avsevärt till det vetenskapliga underlaget och vederlägger en del genetiska skrönor. Det är fel att det inte finns vetenskapligt underlag. Det har kanske inte varit så bra sammanställt eller belyst de allra viktigaste punkterna, men ambitionen har varit att hjälpa riksdagsbeslutet. Så det är helt fel att påstå att det inte finns, fast klaga på att det inte är bra sammanställt kan vara berättigat.
Vad behövs för att varg skall uppnå gynnsam bevarandestatus?
Propositionen anser baserat på det vetenskapliga underlag som finns att varg har uppnått gynnsam bevarandestatus. Rovdjursutredningen presenterades i april 2011. Sedan dess har nya omständigheter tillkommit. Vargstammen har blivit 60% större, inaveln har sjunkit, migrationenen har ökat och nästan tre års forskning har tillkommit. Sedan rovdjursutredningen har Naturvårdsverket inte tagit ställning. En uppsats av Laikre m fl 2013, som inte anser att vargstammen har gynnsam bevarandestatus, har tillkommit och i juni 2013 spreds en skrivelse av 11 forskare som anser att varg nu har gynnsam bevarandestatus. Bland undertecknarna ingår Naturvårdsverkets viktigaste rådgivare om varg senare år och huvudförfattaren till EUs rovdjursriktlinjer. Jag stödde dokumentet, men skrev inte under, för jag tyckte det räckte med ett lägre vargantal (FRP). Jag erbjuder mig att officiellt motivera att varg har gynnsam bevarandestatus med ett minsta antal, som kan väljas mellan 170 och 270, om en tillräcklig kvalificerad förfrågan kommer om ett valt antal inom intervallet, och det ter sig tillräckligt troligt att detta antal verkligen skulle implementeras. Om det saknas ett tillräckligt kvalificerat vetenskapligt underlag för det exakta värdet inom intervallet 170-270 som väljs med någon vetenskaplig procedur, är det alltså relativt lätt och snabbt utforma en vetenskaplig motivering för att det valda värdet duger enligt direktivet. Däremot är det nog otänkbart att fastställa kraven för gynnsam bevarandestatus, så att inte några kvalificerade forskare skulle förkasta dem. Samstämmighet hos alla forskarna bör ingen hoppas på eller ens försöka inrikta arbetet emot.
”Definitionen av långsiktig livskraft bör här ta sin utgångspunkt i det breda vetenskapliga stöd som finns för en genetiskt effektiv populationsstorlek om minst 500.”
Detta är en central fråga för forskares olika åsikter och för de mycket polariserade konflikterna. Förutspås läget för den svenska vargstammen vara bättre om hundra år än idag, vilket är fallet med propositionen, är det intuitivt mycket troligt att den kan betraktas som långsiktigt livskraftig och fordrar en klarare motivering för att inte betraktas som långsiktigt livskraftig. Det är inte klart uttryckt att detta är ett krav för gynnsam bevarandestatus, eller rättare sagt det är uppenbart att det inte är ett krav. Definitionen är vad jag förstår: ”Population in a given biogeographical region considered the minimum necessary to ensure the long-term viability of the species”, det är inte klart . Avsåg regelverket att göra detta sätt att beräkna FRP till ett krav skulle det ha formulerats tydligare av direktiv och riktlinjer. En motion tycker att riktlinjerna skulle skrivas om eftersom de inte anses överensstämma med direktivet. Men riktlinjerna har funnits länge och kände de som utarbetat dem eller EU ett sådant behov skulle de säkert skrivits om vid det här laget. Ett sådant krav vore mycket olämpligt, eftersom det inte är något vetenskapligt väldefinierat krav. Det är inte väldefinierat vilken population som skall ha en effektiv populationsstorlek på minst 500, och inte heller innebörden i minst 500 är definierat. Önskemålet Ne>500 gäller för en helt isolerad konstant ö population för att just denna population skall vara livskraftig över många hundra generationer. Men ”den svenska vargen” är ingalunda en sådan i all framtid helt isolerad numerärt och geografiskt konstant population. Forskningen är inte utvecklad för tillämpningar på fluktuerande icke avgränsade delar av en art, och resonemang om verkliga populationer blir oundvikligen inte transparanta, komplicerade, svårförståeliga, osäkra, inte möjliga att ”reellt” kvalitetsäkra och kommer oundvikligen att bli en källa för kontrovers och frekventa ändringar delvis beroende på politiska vindar. Man kan generalisera och ta till lite för mycket för okontroversiella arter. Men varg är den kanske allra kontroversiellast arten och dessutom är den som art ohotad (”least concern”). Detta gäller även för den nordeuropeiska underarten om det finns en sådan. Den nordeuropeiska vargens långsiktiga genetiska överlevnad är tryggad, eftersom dess Ne är många tusen, och den svenska vargen är en del av den nordeuropeiska. Kanske finns det en avgränsad lokalras i Sveriges och dess närhet och motionärerna vill trygga överlevnaden av en mindre lokalras? Historiskt finns ingen sådan svensk (eller skandinaviskt eller ens fennoskandisk) lokalras med kontinuitet att slå vakt om.
Jag passar på att göra premiär med ett eget utspel: för att genetiskt bevara den nordeuropeiska vargen i ett evighetsperspektiv tror jag det räcker med att det totala antalet i Nordeuropa inte sjunker under 10 000 (av säkerhetsskäl väsentligt mer än Ne=500). Detta utöver det mer kortsiktiga och lokala bevarandet inklusive geografisk spridning, där det för Sveriges del räcker med propositionens förslag inklusive krav på mer än en per reproduktiv migrant per generation.
Trots många frågetecken och att det inte är strikt nödvändigt, ställer jag – som genetikprofessor – upp på att det är önskvärt –fast inget krav för gynnsam bevarandestatus – att den svenska vargen står i genetisk kontakt med andra vargar så Ne blir minst 500. Detta kan antas vara fallet om ”det effektiva uppsamlingsområdet” har minst 2500 vargar. Jag tycker detta skall utredas bättre det närmaste decenniet. Vad som är genetisk kontakt kan i avsaknad av väsentlig utveckling av teorin sättas till minst 1 reproduktiv migrant per generation, men kontakt med avlägsna vargstammar kan ackumuleras med tiden och lägre kontaktnivå med avlägsna stammar kan göra värdet högre. Migrationen över avgrånsningen (Sverige eller Norge+Sverige eller Norge+Sverige+Finland) skall förmodas vara större än ett. Ettan nämns som ett krav på genetisk kontakt och det är inte en tumregel, utan något på teoretiska grunder fastlagt mycket centralt gränsvärde. Om den genetiska kontakten är lägre, så ”driver” en relativt isolerad population iväg från andra delar utan gräns. Det begränsade genetiskt inflödet från omgivande vargar kan inte stoppa detta om migrationen är mindre än en ”effektiv” migrant per generation. Negativa mutationer, slumpmässiga genfrekvensändringar, förlust av genvarianter ackumuleras utan gräns och kan endast kompenseras av selektion och mutationer i en tillräckligt stor population (Ne>500). Men kommer minst en migrant per generation kan dessa negativa förlopp inte fortgå utan gräns, utan bara till i viss grad och med begränsad verkan. Då blir Ne i den svenska vargstammen inte så långsiktigt betydelsefull. Eller uttryckt på annat sett – migrationen gör att det område Ne räknas över kan ökas väsentligt. Även om migrationen är mindre än 1, så gör även en låg migration att avvikelserna utvecklas långsammare och det geografiska området populationen kan räknas över blir större. Över finska gränsen har det sista varg-generationen kommit fyra migranter, trots att vargpopulationen i Finland minskat. Jag tycker därför det inte råder någon tvekan om att Finlands vargstam kan räknas in. En del av migranterna kommer från Ryssland, osäkert på hur stor del, men det kommer ett direktbidrag från den ryska stammen. Detta är direktmigranter men gener kan immigrera genom den ackumulerade effekten i tidigare led (typ farfars mormor). En liten del vargar vandrar hundratals mil mellan födelse och reproduktion. Den kumulerade effekten kan inte avgöras direkt genom studier av märkta vargar men genom skillnader i genetiska markörer mellan olika delar av utbredningsområdet och kan mätas med FST. FST värdet avgör om tillräcklig genetisk kontakt finns. FST studier tyder på att ”uppsamlingsområdet” för det Ne som skall vara >500 sträcker sig väsentligt längre bort än Finland. Det finns idag inte tillräckligt skäl att deklarera att Ne är för litet i ett milleniumperspektiv, och därför fordras inte att den svenska vargstammen blåses upp över vad propositionen föreslår för långsiktigt bevarande.
På kort sikt är det viktigt för svensk varg att sänka inaveln. Detta höjer den svenska vargstammens omedelbara värde, men förbättrar också vargens situation i Nordeuropa i ett evighetsperspektiv.
Reduktion av inavel går snabbare med låga vargantal och selektiv vargjakt inriktad på att minska inaveln. Om man så önskar kan man när inaveln reducerats blåsa upp vargstammen senare och då blir vargens tillstånd om tusen år bättre än om man (enligt motionerna MJ2 och MJ3 och hur man gör med dagens frånvaro av förvaltning) börjar med att blåsa upp vargstammen.
Om man – om några decennier – finner att Ne är för litet i ett evighetsperspektiv kan detta kompenseras med translokationer, vi har redan förberett för detta genom import av ryska vargvalpar till djurparker. Det räcker alltså med en framgångsrik translokation ungefär varje decennium för att – vid sidan av den naturliga immigrationen från Finland – knyta ihop ett mycket stort geografiskt område och därmed vargantal, och det är för tidigt att säga att det inte går. Jag är inte säker på hur det är med bevarande i evigheten, men jag är säker på är att situationen mot evigheten inte försämras genom att sätta FRP=170 tills inaveln reducerats och att ”uttaget” till dess skall göras, så att inaveln minskar.
”och föreslår i stället lägre FRP-värden, som med större eller mindre marginal baseras på kortsiktiga MVP-kriterier (t.ex. utdöenderisk inom 100 år).”
Värden på FRP enligt propositionen ger avsevärt högre överlevnadschans än 10% för avsevärt längre tidsperioder än hundra år och ligger därmed över direktivets minikrav för lång tidshorisont.
”Regeringens föreslagna referensnivå för varg, 170–270 individer”… ”tar nämligen inte hänsyn till den genetiska isolering och höga inavelsgrad som den svenska vargstammen fortfarande har och som är avgörande för den långsiktiga livskraften för arten.”…” Att dessutom bortse från genetiken i en så inavlad population som den skandinaviska vargstammen gör beräkningen meningslös”
Propositionen leder till att vargstammen får lägre inavel och följaktligen högre långsiktig livskraft än förslagen i MJ2 och MJ3. De MVP värden som erhålls med bortseende från genetiken blir något högre än om man tar hänsyn till genetiken. Denna effekt är visserligen liten, men beräkningarna är i högsta grad meningsfulla och kritiken är obefogad.
”forskare vid Naturhistoriska riksmuseet och USA visar att antalet medfödda defekter hos skandinaviska vargar har tredubblats sedan stammen etablerades i slutet av 1970-talet. Att under dessa omständigheter bortse från genetiken ”
Studien styrker inte att ökad inavel ger fler deformationer, här är min utvärdering av studien Räik13 .
”Vi kan dock inte acceptera att regeringen vill tillåta licensjakt på varg och järv som enligt vår mening inte har gynnsam bevarandestatus.”
Genetisk urvalsjakt gör en migrant till två, och låga vargantal jämfört med höga fördubblar också antalet migranter. För att förbättra långsiktigheten bör inaveln sänkas. Är det svårt med valpflytt och fasta revir i renbetesland, kan man inte frånhända sig det verktyget. MVP analysen (som avser dagens inavlade vargar) visar att den inavlade vargen är tillräckligt ”kortsiktigt” livskraftig, men den långsiktiga livskraften förbättras med inavelssänkning. Det vore biologiskt sundare att prioritera en långsiktigt livskraftig vargpopulation med lägre inavel än många fler vargar idag än vad som verkligen behövs för ”kortsiktig” överlevnad och därigenom acceptera en högre inavel om några decennier. ”Smalare men vassare” vargstam åtminstone det närmaste decenniet.
Like this:
Like Loading...
Wolf Is My Soul 