Från: Svenska rovdjursföreningen
Dec. 25, 2014 av Jan Bergstam
SRFs generalsekreterare Ann Dahlerus
Två gånger i höst har Naturvårdsverket fått bakslag på sina beslut att tillåta licensjakt på varg. Först var det Kammarrätten som för drygt en månad sedan i en dom gällande licensjakten i januari 2013 konstaterar att jakten varken var proportionerlig eller motsvarade syftet.
Och nu, dagen före julafton, säger Förvaltningsrätten i en dom att även licensjakten i februari 2014 saknade underlag för vad som krävs för att göra undantag från EUs art- och habitatdirektiv.
– Det är en stark signal att miljöorganisationerna fått rätt två gånger gällande licensjakt på varg. Det tyder på att vår kritik varit befogad. Och vi förutsätter nu att Naturvårdsverket väger in de två domarna i bedömningen av vår överklagan av licensjakten 2015, säger Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus.
– Innan vi kan ha licensjakt på varg måste Sverige ha en god förvaltning som verkligen leder fram till en livskraftig vargpopulation, för det har vi inte dag, säger hon.
30 vargar i fem län
Licensjakten i januari 2013 gällde jakt på 16 vargar i åtta revir. Jakten i februari 2014 gällde 30 vargar i fem län.
Båda jakterna överklagades av de tre organisationerna Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, WWF, tillsammans.
Båda jakterna stoppades omedelbart, inhiberades.
Kammarrätten skrev i sin dom att Naturvårdsverket inte lyckats bevisa att 2013 års jakt skulle ha lett till en minskad inavelsgrad i den svenska vargpopulationen. Dessutom att jakten inte var proportionerlig – det vill säga att den var ett för stort ingrepp jämfört med den eventuella nyttan.
Förvaltningsrätten, som är en underrätt till Kammarrätten, sneglar naturligtvis på Kammarrättens bedömning och skriver i sin dom att den planerade jakten 2014 saknade både syfte och var oproportionerlig.
Nu står vi inför en ny licensjakt på varg i januari. Den här gången har Naturvårdsverket lagt ramarna medan länsstyrelserna i varglänen fått delegation att besluta om licensjakt eller inte utifrån de ramar som Verket ställt upp.
Sin egen överdomstol
Även nu har jakten överklagats av samma tre organisationer som ovan.
Den här gången till Naturvårdsverket eftersom den förra regeringen, Alliansregeringen, bestämde i slutet av 2013 att i fortsättningen skall all överklagan av jakt på stora rovdjur prövas av Naturvårdsverket och inte av domstol.
Är man inte nöjd med Naturvårdsverkets “dom” går det inte att få saken prövad vidare.
Naturvårdsverket blir sin egen överdomstol av sina egna beslut.
I grund och botten är det Naturvårdsverket som bestämmer över rovdjursjakten även om länsstyrelserna nu fått delegation att ta egna jaktbeslut på dessa arter.
Naturvårdsverket lägger ramarna och har också möjlighet att dra tillbaka delegationen om det visar sig att någon länsstyrelse överskrider dessa eller på annat sätt äventyrar gynnsam bevarandestatus hos en art.
Det senaste bakslaget för Naturvårdsverket torde innebära att myndigheten måste tänka om vad gäller licensjakten som planeras inledas nionde januari i Värmland och Örebro län.
Den planerade jakten i Dalarna har verket tills vidare stoppat efter att jakten i de tre länen överklagats.
Jakten i Värmland och Örebro kommer att prövas särskilt längre fram i januari enligt utslaget av Naturvårdsverket.
Redan funderar Verket hur Förvaltningsrättens beslut ska tolkas.
Givetvis finns möjligheten att överklaga, men att överklaga till Kammarrätten som redan fällt Naturvårdsverkets hantering i ett mål med liknande förutsättningar borde få myndigheten låta bli.
Like this:
Like Loading...
Från: ETC Nyheter
Dec. 17, 2014 av Ulrika Lindahl
Ylva Lindberg vill inte att hela landsbygdsbefolkningen ska användas som slagträ i debatten om vargens utbredning.
Bild: Ulrika Lindahl
Rekordmånga vargar ska få skjutas i början av nästa år. Det har länsstyrelserna i Örebro, Värmland och Dalarna beslutat. I en miljö där vargmotståndet vinner mark kämpar Ylva Lindberg för att vargarna ska ses som de är. Som djur, varken onda eller ädla.
Den sista biten går asfalten över i grus. Här, precis på den här vägen, gick vargen förbi för inte så länge sedan. Vandrade förbi de få husen och in i skogen igen.
– Grannen ringde och varnade mig. Sa att nu är vargen här, du måste titta till djuren, berättar Ylva Lindberg.
Men vargen brydde sig inte om Ylvas lamadjur. Och så är det för det mesta. Det är det Ylva försöker säga.
– De allra flesta vargar ställer inte till med någon skada. De är ju här runt omkring oss hela tiden, utan att det händer någonting. Och ju mer vi lämnar dem i fred desto lugnare blir de.
Starkt motstånd
Solen skiner i det frostiga gräset på gårdsplanen. Vi befinner oss i Jönshyttan, en liten by i Hällefors kommun mitt i Bergslagen. Och mitt i vargriket. Det här är ett av de mest vargtäta områdena i Sverige och också ett av de områden där vargmotståndet är som störst. I höstens val röstades det nya partiet Landsbygdspartiet oberoende in i kommunfullmäktige här. Partiets representant vill att inte ha några frilevande vargar. Nu ingår han i den majoritet som ska styra kommunen. Även Sverigedemokraterna, som kraftigt vill minska antalet vargar, gick framåt och blev näst största parti i valet till riksdagen.
– De har gjort vargen till en landsbygdsfråga och skjuter landsbygdsbefolkningen framför sig när de kräver att vargstammen ska skjutas av. Men jag bor faktiskt också på landsbygden, säger Ylva Lindberg.
Ylva Lindberg är sedan 15 år tillbaka engagerad i Svenska rovdjursföreningen och arbetar för rovdjurens rätt att leva i livskraftiga stammar i naturen. Trots att de röster som vill begränsa vargens utbredning är starka på landsbygden så vill Ylva Linsberg hävda att de egentligen är i minoritet.
– Det är framför allt jägarna som hörs. I hela Sverige är det tre procent av befolkningen som jagar. Man skulle kunna tro att procenten är mycket högre här i Hällefors, men även här är det bara fem procent, säger hon.
De allra flesta är alltså inte alls berörda av vargen. De jagar inte med lösspringande hundar. De får inte skjuta färre älgar för att vargarna tar dem. Och de möter inte vargarna i skogen. Trots det är stämningen kring vargfrågan ofta uppskruvad. Från båda håll. Ylva har själv fått en arg lapp på brevlådan om att vargarna borde jagas med stryknin och några anonyma samtal och hon förstår att inte alla vill ta lika tydlig ställning som hon själv.
– Som jag bor, ute i skogen, är folk mer beroende av varandra. Vi vet att vi ibland behöver hjälp av grannen för att hålla vägen snöfri eller vad det kan vara. Då behöver det fungera friktionsfritt.
44 vargar ska skjutas
Nu har länsstyrelserna i Örebro, Dalarna och Värmland tagit beslut om hur många vargar som får skjutas i licensjakten i början av nästa år. Det är första gången som länsstyrelserna själva får ta beslut på delegation från Naturvårdsverket. Och siffran blev rekordhög. Totalt 44 vargar i de tre länen. 12 stycken här i Örebro län.
Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden, WWF, har protesterat mot besluten.WWF skriver i ett pressmeddelande att vargjaktsbeslutet kommer att skapa större motsättningar i rovdjurskonflikten. Även Ylva Lindberg är besviken.
– För att den här typen av jakt på en hotad art ska vara laglig så måste man visa att den löser ett problem som inte annars går att lösa. Och så säger man att licensjakt skapar acceptans för vargen. Men det finns ingen forskning som visar att acceptensen ökar bara för att några vargar får skjutas, säger hon.
”Sprids många rykten”
Under en tid satt hon med i länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation, det organ hos länsstyrelsen som ska besluta om övergripande riktlinjer för till exempel licensjakt på varg. I den här delegationen ska det sitta representanter från olika intressen. Lantbrukarna, skogsägarna, jägarna, naturvården, turismen, fiskerinäringen. Men Ylva Lindberg hoppade av när hon insåg att två tredjedelar av ledamöterna var jägare och agerade utifrån sitt jaktintresse och inte det intresse de skulle representera.
– Yrkesfiskarna till exempel. Det enda de intresserade sig för i delegationen var jakt på varg, säger hon.
Men om det nu är så att vargarna inte ställer till med några problem för de allra flesta, varför väcker de ändå så starka känslor ute i byarna?
– Det sprids så många rykten och folk vet så lite om hur vargen beter sig. Jag mötte en gammal dam häromdagen som sa till mig att nu kunde hon inte gå ut längre för nu var det någon som hade sett varg i närheten. Landsbygdspartiets representant i kommunen skriver på nätet att han aldrig skulle släppa ut sina ungar på gården utan att gå bredvid med bössa. Men jag lät min son gå genom skogen till skoltaxin, mitt i vargrevirsområde, varje dag från det att han var fem år. Det enda jag var rädd för var att skoltaxin skulle backa på honom, säger hon.
Ylva minns den glädje hon kände när de första vargarna kom tillbaka i Sverige på 80-talet. Naturen reparerade sig. Men redan då, när det bara fanns ett tiotal vargar i Värmland så började röster höjas för vargjakt.
– Det är som att vargen förknippas med ondska. Men de är inte onda. Inte ädla heller som många naturromantiker vill få det att framstå. De är djur helt enkelt. Djur som är en naturlig del av den svenska naturen och det är så jag vill att vi ska se dem.
Like this:
Like Loading...
Wolf Is My Soul 