Archive for the ‘European Union’ Tag
January 20, 2016 – Folkbladet
Vargstammen är fortfarande för liten, skriver debattören TT
När myndigheter fattar beslut om jakt på en hotad art måste det ske restriktivt och med bakgrund av vetenskapliga underlag, skriver Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen i ett debattsvar.
Ynqwe (C), Berg (M), Tysklind (L) och Oscarsson (KD) skriver i Folkbladet 14/1 att de är oroliga för att regeringen ”överväger att återgå till den tidigare ordningen för överprövning av beslut om skydds- och licensjakt”.
Det som skribenterna syftar på är att miljöorganisationer tidigare kunde överklaga Naturvårdsverkets beslut om jakt på varg. I fjol infördes dock ett överklagandeförbud för miljöorganisationerna. Detta förbud har nu upphört att gälla.
Men det är inte den svenska regeringen, utan Högsta förvaltningsdomstolen, som den 18 december 2015 slagit fast att miljöorganisationer återigen ska få överklaga domar om jakt.
Domstolen skriver i sitt beslut att överklagandeförbudet står i strid med EU-rätten. I och med domstolens beslut gäller överklagandeförbudet inte längre. Miljöorganisationer har därmed återfått rätten att pröva storskalig jakt efter varg och andra hotade djur i domstol.
Möjligheten att få till stånd domstolsprövning av myndigheters beslut är en grundbult i alla rättssamhällen och en fundamental del i skyddet för demokratin.
Det är också en självklar princip i en demokrati att domstolarna ska vara fristående. Regeringen varken kan eller får påverka domstolarnas beslut.
Som medlem i EU ska Sverige följa EU:s regler. Vi tycker det är bra att naturskyddet i EU är starkt.
De regler som skyddar svenska vargar skyddar också delfiner i Medelhavet, skogar på kontinenten och våra flyttfåglar när de flyger över Medelhavsländerna.
Vargen har en viktig roll i naturen. Därför behövs en livskraftig vargstam. Vi anser att det i dag samlade vetenskapliga underlaget, som inkluderar vargstammens genetiska situation, visar att vargen i Sverige för närvarande inte har gynnsam bevarandestatus.
Den vargstam som lever i vårt land är fortfarande för liten, alltför geografiskt och genetiskt isolerad, och därmed sårbar för att tåla omfattande avskjutningar.
Vi är inte emot all jakt på varg, men när myndigheterna fattar beslut om jakt på en hotad art måste det ske restriktivt och mot bakgrund av vetenskapliga underlag.
Jakt på hotade arter behöver också kunna prövas i domstol, varför vi välkomnar att Högsta förvaltningsdomstolen tydliggjort att det nu återigen är möjligt.
För att få en hållbar rovdjursförvaltning är det viktigt att se framåt och finna lösningar som fungerar. Ett konkret förslag vore att se till att tamdjursägare får förbättrat stöd för förebyggande rovdjursavvisande stängsel; ett förslag som både Naturskyddsföreningen och Lantbrukarnas Riksförbund driver.
Ett annat förslag är att starta upp den tidigare vargkommittén, där både partier och intresseorganisationer ingick, och som lyckades enas om långtgående förslag i vargfrågan.
Vi tror det kunde vara en god utgångspunkt för en konstruktiv och lösningsorienterad dialog framåt.
Johanna Sandahl
ordförande Naturskyddsföreningen
———-
Like this:
Like Loading...
Från: Svensk Jakt
Dec. 09, 2015 av Jan Henricson
Ministern: ”Vi hade konsulterat all juridisk expertis”
Sven-Erik Bucht. Foto: Sören Andersson/Regeringskansliet
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht överraskades av förvaltningsrättens beslut att stoppa vargjakten. Han vill inte kommentera beslutet i sak, men säger att regeringen inte sett någon konflikt med EU-rätten vad gäller rätten att överklaga jaktbeslut endast till Naturvårdsverket.
Sven-Erik Bucht är i hemmamarker för att diskutera el med Pajalaborna när Svensk Jakt når honom på en ostadig telefonlinje mellan två åtaganden. Han har satt sig in i förvaltningsrättens beslut om att stoppa vargjakten, och även om han inte vill kommentera rättssaken säger han att regeringen har en annan åsikt.
– Både den nuvarande och den tidigare regeringen har granskat de juridiska konsekvenserna av ändringen i jaktförordningen vad gäller överklaganderätten. Båda har funnit att det faktum att beslut om jakt på rovdjur endast kan överklagas till Naturvårdsverket inte står i strid med EU-rätten, säger Sven-Erik Bucht.
Vad har du som landsbygdsminister att säga till landsbygdsborna i Värmland och Örebro en svart fredag som denna?
– Jag har stor förståelse för den frustration som många känner. Inte minst på grund av att beslutet kom så sent. Jägarna har lagt ner arbete på planering, man har tagit ledigt och åkt till sina jaktkojor. Och så får man det här beskedet kvällen innan jakten ska börja.
– Jag förstår också många landsbygdsbor som har ständiga angrepp på tamboskap och den otrygghet de känner eftersom vi har en stor vargstam idag.
Har du gjort något särskilt idag med tanke på det som hänt?
– Nu har jag fått sätta mig in i det här beslutet som förvaltningsrätten har tagit där jag ser att de inte tagit ställning till själva licensjakten utan vad gäller möjligheten att överpröva och att det kan vara i strid med EU-rätten. Nu är det en rättsprocess som är igång och som statsråd är jag förbjuden att gå in i den.
– Vi måste följa rättsprocessen och se vart den leder, men samtidigt vill jag uttrycka att de bedömningar som är gjorda av den här och tidigare regering är att det här ska vara helt ok, att man har den här gången att länsstyrelsens beslut vid överklagande kan avgöras definitivt av Naturvårdsverket. Nu gör förvaltningsrätten en annan bedömning och ja, så är det, och det kan jag inte lägga mig i som statsråd.
Har du funderat på att ta kontakt med ansvarig EU-kommissionär?
– Ja, givetvis. Den här frågan kommer att lyftas där. Vi måste få ett svar för det är orimligt att ha den här oklarheten.
Vad säger du om de här vargvärnarorganisationerna som överklagar varje beslut om en vargförvaltning?
– Det är beslut som de har tagit och jag finner ingen anledning att värdera deras ställningstagande. Det får de stå för själva.
Tror du att det blir någon vargjakt i vinter?
– Det kan inte jag säga. Rättsprocessen är igång och det går inte att idag bedöma hur lång tid den kommer att ta. Jag hoppas att det ska gå snabbt, givetvis.
Många är allvarligt oroade för vad som kan hända nu. Vad har du att säga till dem?
– Jag har stor förståelse för det. Men vi måste avvakta den här rättsprocessen. Jag kan tyvärr inte ge något annat råd.
– Jag vill också säga att det är viktigt att vi har respekt för rovdjur men det är också väldigt viktigt att vi har respekt för människor. Jag är själv landsbygdsbo och jag har stor förståelse för den oro som många landsbygdsbor, inte minst i Värmland där man har en stor vargstam, känner.
Både du och statsministern har sagt att det är klart att vi ska jaga varg. Hur kände du själv när du hörde att den sedan länge emotsedda jakten stoppades i sista stund?
– Vi hade konsulterat all juridisk expertis som vi har tillgång till och samtliga hade gjort bedömningen att det här var i enlighet med EU-rätten. Det var överraskande att förvaltningsrätten gjorde en annan bedömning, säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.
Från: Svensk Jakt
Dec. 09, 2015 av skribent på Svensk Jakt
Jägareförbundet överklagar vargbeslut
Svenska Jägareförbundet överklagar beslutet om den stoppade vargjakten till Kammarrätten i Göteborg.
Förbundsjurist Ola Wälimaa
Det finns ett enormt missnöje inom Jägareförbundet. Detta som en följd av att Förvaltningsrätten i Karlstad stoppade vinterns vargjakt. Jägareförbundet vill nu att kammarrätten undanröjer förvaltningsrättens beslut och förbundet anger flera skäl till detta.
– Vi anser bland annat att förvaltningsrätten inte ska ta upp frågan – det strider mot svensk lagstiftning. Det är EU-kommissionens roll att driva rättsprocesser mot Sverige ifall landet inte lever upp till EU-bestämmelserna – inte Förvaltningsrätten i Karlstad. Jag tycker det är mycket anmärkningsvärt att man tagit upp frågan – domstolen skriver uttryckligen att man inte anser sig skyldig att följa den svenska lagstiftningen, säger förbundsjurist Ola Wälimaa.
Inte avgjort
Han understryker också att det finns ett överträdelseförfarande mellan Sverige och EU-kommissionen som inte är avgjort.
– Förvaltningsrätten ska tolka svensk lagstiftning, inte agera EU-domstol, säger Ola Wälimaa.
Även när det gäller själva inhibitionen har Jägareförbundet synpunkter på hur rätten diskuterat.
– Det går inte diskutera förvaltning av enskilda individer när det handlar om en stam. Den jakt som är beslutad om stoppar inte tillväxten av vargstammen. Om, notera att jag säger om, det var fel att genomföra jakten så kommer stammen ändå att vara större nästa år. Det finns med andra ord inga skador som inte kan repareras, säger generalsekreterare Bo Sköld.
Solklart fel
Generalsekreterare Bo Sköld
Bo Sköld tar också upp EU-domstolens mål mot Finland.
– Domstolen såg inget problem med deras vargjakt så länge det fanns tillväxt i stammen. Skillnaden mot förhållandet i Sverige är att vi nu har gynnsam bevarandestatus. Det hade inte Finland. Från vår horisont är förvaltningsrättens beslut solklart fel och därför överklagar vi, säger Bo Sköld och Ola Wälimaa.
Från: Svensk Jakt
Dec. 09, 2015 av Lars-Henrik Andersson
Trots rovdjursutredningar, politiska beslut och annat är det Karlstads förvaltningsrätt (bilden) som numera helt och hållet har den svenska vargförvaltningen i sin hand.
Förvaltningsrätten hade kunnat välja att bara pröva frågan om rätten att överklaga licensjaktbeslutet på varg.
– Det hade man kunnat ha som en tänkbar utgång, säger Carina Ludvigsson, förvaltningsrättsfiskal.
Rätten valde dock att även stoppa jakten.
Den 5 januari tog Naturvårdsverket beslut om att avslå alla överklaganden om licensjakt på varg i Värmlands och Örebro län.
Det fick föreningen Nordulv att reagera och författa ett överklagande till förvaltningsrätten i Karlstad.
Förvaltningsrätten gjorde igår bedömningen att det är tveksamt om jaktförordningens överklagandeförbud är förenligt med EU-rätten.
De tre som utrett frågan vid förvaltningsrätten är förutom Carina Ludvigsson även Rebecka Isaksson, förvaltningsrättsfiskal, samt Lars Överström, förvaltningsrättsjurist.
Utredningen föredrogs för lagman Marie-Jeanette Axelius Friberg, som igår kväll fattade det formella beslutet att stoppa jakten.
Vilken koppling gör ni mellan överklagandeförbudet och ett jaktstopp?
– För att komma med sådana här verkställighetsbeslut, som i det här fallet att stoppa jakten, krävs i allmänhet en ganska hög grad av sannolikhet för att man i slutändan ska komma fram till att jaktbesluten inte var korrekta. Men man kan sätta lite lägre krav på den här sannolikheten om man inte kan få konsekvenserna återställda om ett sådant beslut skulle visa sig vara felaktigt, säger Carina Ludvigsson.
Är inte det egentligen en annan fråga? För ärendet handlar ju om rätten att kunna överklaga? Både riksdag och regering har sagt att Sverige ska ha licensjakt på varg.
– Det vi har prövat är en förenings begäran om att jakten inte ska få påbörjas och för att vi ska kunna ta ställning till den begäran så måste vi först titta på om den personen har haft rätt att klaga, om beslutet är överklagbart.
Men hade ni inte kunnat titta på rätten att överklaga utan att ta beslut om ett stopp för jakten?
– Ja, det hade man kunnat ha som en tänkbar utgång. Förvaltningsrätten har dock resonerat att konsekvenserna av ett genomförande av besluten inte går att återställa om förvaltningsrätten i slutändan anser att de besluten var felaktiga, säger Carina Ludvigsson.
Har ni vägt in vad regering och riksdag har beslutat om vad gäller licensjakt på varg?
– Det finns nu en förening som påtalar vissa regler inom EU-rätten som säger att det här överklagandeförbudet inte är korrekt och då finns det en skyldighet för en nationell domstol att åsidosätta den nationella rätten.
Kan ni förstå kritiken mot att stoppa jakten?
– Det är inte min sak att uttala mig om det. Domstolen gör en rättslig prövning.
Kan förvaltningsrättens beslut om jaktstopp tolkas som ett politiskt ställningstagande från rättens sida?
– Nej, vi har gjort en rättslig bedömning av förutsättningarna för licensjakten. Sedan finns det politiska intressen i de här frågorna.
Carina Ludvigsson vill inte uttala sig om hur lång tid det kommer ta för rätten att komma fram till ett ställningstagande, alltså om överklagandebeslutet strider mot EU-rätten.
– Det är ju stora och komplicerade frågor som vi har att göra med. Vi ska göra en ordentlig utredning.
Det kan alltså innebära att det inte blir någon licensjakt på varg i vinter?
– Det vågar jag inte svara på. Det kommer naturligtvis att ta tid, men vi jobbar så snabbt som möjligt.
Från: Svensk Jakt
Dec. 08, 2015 av skribent Svensk Jakt
Erlandsson förvånad och kritisk till jaktstopp
Eskil Erlandsson, vice ordförande i EU-nämnden. Foto: Jan Lipka
Före detta landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) är förvånad och kritisk till att Förvaltningsrätten i Karlstad stoppade vargjakten i Värmland och Örebro län.
Beslutet kom trots att vargen i Sverige har gynnsam bevarandestatus och EU:s åtta kriterier för att Sverige ska kunna ha jakt är uppfyllda. Eskil Erlandsson är förvånad och kritisk.
– Det finns mycket varg ute i länen. Stammen är idag mycket stor och måste kunna förvaltas genom jakt på samma sätt som de andra stora rovdjuren. Jag är förvånad över detta beslut, säger Eskil Erlandsson i ett pressmeddelande.
Nio tiondelar vill ha vargjakt
Riksdagen har sedan tidigare fattat beslut om att Sverige ska ha licensjakt. Drygt nio tiondelar av riksdagens ledamöter röstade ja till beslutet, inklusive Socialdemokraterna som idag ansvarar för svensk jaktpolitik i regeringen. Att vargjakten nu tillfälligt stoppas grundas i att domstolen i avvaktan på ett beslut i sakfrågan är tveksam till om jaktförordningens skrivelser är förenliga med EU-rätten.
– Både Alliansregeringen och den nya vänsterregeringen har gjort bedömningen att vår jaktförordning är förenlig med EU-rätten. Jag förväntar mig att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) snarast lyfter på luren och ringer den ansvarige EU-kommissionären för att en gång för alla få klarhet i vad som gäller, avslutar Eskil Erlandsson.
Från: Svensk Jakt
Dec. 08, 2015 av Olle Olsson
Folkaktion planeras mot förvaltningsrätt
I morgon fredag planeras en folkaktion mot förvaltningsrättens beslut att stoppa vargjakten. Protestaktionen arrangeras på torget i Karlstad.
Bakgrunden till upproret är Karlstads förvaltningsrätts beslut att stoppa licensjakten på varg för tredje året i rad.
– Nu måste vi resa oss mot det faktum att vargkramare styr över alla landsbygdsbor. Detta berör så otroligt mycket folk, vi möts på torget i Karlstad för att protestera, säger en rasande Sofie Rockmyr, som startade upproret.
Trots att protestaktionen genomförs redan på fredagen tror och hoppas hon på att många missnöjda sluter upp.
– Jag hoppas att det kommer 2.000 personer och att de tar med sig kor, får, plakat och traktorer. Nu får det vara nog, dundrar upprorsstartaren Sofie Rockmyr.
Folkationen genomförs klockan 15.00 på fredagen på torget i Karlstad.
Från: DN.STHLM
Dec. 08, 2015 av DN
Troligt vargrevir i Stockholm
Mycket tyder på att ett vargpar har bildat revir söder om Södertälje. Snön som kom under helgerna gjorde det möjligt för Länsstyrelsen att spåra de två vargarna.
Spåren efter två vargar som gått tillsammans, och som regelbundet urinmarkerat, upptäcktes väster om Järna i södra Stockholms län – vilket tyder på att minst ett av djuren har området som sitt revir.
– Insamlad spillning kommer att dna-analyseras och förhoppningsvis ge svar på om det handlar om ett revirmarkerande par, säger rovdjurshandläggare Arne Söderberg.
Mellan 2009 och försommaren 2013 fanns ett vargrevir i Riala mellan Norrtälje och Åkersberga. Sedan dess har det varit tomt på stationära vargar i Stockholms län, men under våren, sommaren och hösten har det kommit in ett antal observationer av varg från trakterna söder om Södertälje.
Länsstyrelsen lyckades spåra dem vid två tillfällen under jul- och nyårshelgerna.
– Det kom snö, men i små mängder. Därför har det inte gått att avgöra om båda djuren markerat på samma ställe, och vi vet ännu inte helt säkert om det rör sig om ett revirmarkerande par, säger Arne Söderberg.
Under spårningarna har fem spillningar samlats in och skickats vidare för genetisk analys. När resultaten av dessa analyser är klara, kommer det förhoppningsvis att framgå om det rör sig om en parbildning eller inte.
– Frånvaron av spårsnö gör också att vi i dag inte vet över hur stort område vargarna rör sig. Men vi prioriterar arbetet med att klargöra detta, säger Arne Söderberg.
Vad ska man göra om man ser en varg eller annat rovdjur?
– Vi är väldigt angelägna om att få veta det, och helst bör man rapportera via rovobs.se, säger Arne Söderberg.
Like this:
Like Loading...
Från: VF Värmlands Folkblad
Jan. 10, 2015 av Sofie Gustavsson
”Vuxna män gråter i dag”
Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig vid Jägareförbundet, tycker att vargfrågan är en parodi.
”Hånade”, ”lurade”, ”bedrövligt”.
Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig vid Jägareförbundet, rasar mot torsdagens beslut.
– Vuxna män gråter i dag, säger han.
Det var en till på bristningsgränsen upprörd Gunnar Glöersen som VF nådde på torsdagskvällen.
– Man tror knappt det är sant, jag saknar nästan ord. Jag är inte tagen på sängen så tillvida att man visste att den här risken fanns. Men jag kunde inte drömma om att förvaltningsrätten i Karlstad skulle ge sig i polemik med Sveriges regering och påverka EU-domstolens process, säger han.
– I den mån det fanns någon tilltro till systemet är den definitivt körd i botten. Nu finns det ingen tro på det demokratiska systemet längre. Det här är den amerikanska modellen där man trixar med juridiska formuleringar för att stoppa och skjuta upp något.
Enligt Gunnar Glöersen är domen ett hårt slag mot de 154 jägare som hade anmält sig som jaktledare, samt alla de andra som var på väg ut i Forshaga och Gårdsjö samt Medskogen och Kläggen, reviren inom vilka värmländsk licensjakt skulle bedrivas.
– Svenska vargfrågan är en parodi. Människor lider över de förlorade möjligheterna. Vi blir hånade och stoppade igen. Det är så bedrövligt. Folk är förtvivlade och tror inte att det är sant att man kan dribbla med människor så här.
– Människors livskvalitet stoppas. Vuxna män gråter i dag.
I beslutet hänvisade förvaltningsrätten till att vissa naturvärden inte hade gått att återställa. Det ger Glöersen inte mycket för.
– Jag hade förstått det om det hade handlat om att spränga bort ett berg. Det skjuts nya vargar varje år, vi skjuter inte ens tillväxten. De som varit ute i skogen inför jakten säger att det kryllar av vargar.
Oavsett vilket beslut förvaltningsrätten senare kommer fram till har Glöersen inte stort hopp om att det blir någon licensjakt 2014. Efter den anvisade jaktperioden börjar nämligen vargarnas parningstid.
– Man kommer väl ta ett principiellt beslut igen, och sen blir det samma visa nästa år.
BAKGRUND:
Domen från förvaltningsrätten.
Förvaltningsrätten i Karlstad stoppar tills vidare licensjakten på varg. I bedömningen anför man bland annat:
”…det är tveksamt om jaktförordningens överklagandeförbud är förenligt med EU-rätten, och har därför prövat föreningens begäran om att licensjakten inte får påbörjas som planerat. Förvaltningsrätten kom fram till att länsstyrelsernas beslut tills vidare inte får verkställas. I sin bedömning har förvaltningsrätten bl.a. tagit hänsyn till att frågan om licensjakten ska få genomföras är oviss och att konsekvenserna av ett genomförande av länsstyrelsernas beslut inte går att återställa om förvaltningsrätten senare skulle anse att besluten har varit felaktiga.”
Beslutet kan överklagas till kammarrätten i Göteborg.
Från VF Värmlands Folkblad
Jan. 10, 2015 av Thony Liljemark
Jägarna rädda för hot
.jpg)
I morgon, fredag 9 januari, inleds vargjakten men jägarna i de två jaktområdena är förtegna om jaktplanerna. FOTO: TT
Snöfallet natten till onsdagen välkomnas av jägarkåren inför starten av årets vargjakt.
Vargjägarna vill dock inte berätta för media om jaktplanerna.
– Jägarna blev illa utsatta vid den förra jakten då vi hade en väldig öppenhet, säger Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig vid Svenska jägareförbundet.
– Förra gången vi jagade varg blev vi hotade. Tv var här och gjorde reportage och våra namn fanns i tidningarna. Det ringde folk hela nätterna och talade om att de skulle ta oss, berättar en jägare i Östmarkstrakten.
Han fortsätter:
– Nu har vi sagt att vi hänvisar journalister till Gunnar Glöersen och Lennart Johannesson.
Den sistnämnde är ordförande i Svenska jägareförbundet Värmland.
– Jag tror inte någon jägare vill ha journalister med ut i skogen den här gången. Däremot kommer jag och Gunnar att finns tillgängliga på telefon och svara på frågor, säger han.
En annan orsak till fåordigheten är risken för att aktivister ska försöka störa jakten. Organisationen Wolf Association Sweden meddelar på Facebook att de kommer att ha ett stort antal personer, i praktiken så kallade mänskliga sköldar, ute på ”natur- och djurstudier” för att värna utrotningshotad natur och djur i de vargrevir i Värmland där jakten pågår.
– Det är jakträttsinnehavare, alltså markägare och arrendatorer i de här områdena, som har rätt att jaga och att störa det här är som att störa annan näringsverksamhet. Det är inte speciellt moget, säger Lennart Johannesson.
Det var i måndags Naturvårdsverket gav klartecken till licensjakt på 24 vargar i Värmland på två områden inom reviren Forshaga och Gårdsjö i söder samt Medskogen och Kläggen i den norra delen av länet. I det norra området finns spårsnö vilket talar för att jägarna där ger sig ut på jakt på fredag när jakten inleds.
– Det har kommit mycket snö i natt (läs natt till onsdag) så nu är det snö så det räcker till, säger en jägare i Bograngen.
Även i det södra jaktområdet fanns spårsnö på onsdagen men utlovade plusgrader kan medföra att snön försvinner där vilket gör det i stort sett omöjligt att jaga varg.
– Spårsnö är en förutsättning för en effektiv vargjakt, säger Lennart Johannesson.
Som VF berättade i går kan vargjakten stoppas tillfälligt av förvaltningsrätten i Karlstad dit miljöorganisationerna överklagat Naturvårdsverkets beslut från slutet av december om att avslå begäran om ett tillfälligt jaktstopp.
Ännu sent på onsdagseftermiddagen fanns inget beslut från förvaltningsrätten.
– Det är ett komplicerat ärende så det lär inte förvaltningsrätten i Karlstad kunna hantera i en handvändning. Jag ser inte överhuvudtaget varför de skulle ge sig in i en diskussion där regeringen för en diskussion i samma ärende med EU-kommissionen, säger Gunnar Glöersen.
Vargjakten pågår till 15 februari.
Från: SVT Nyheter Tvärsnytt
Dec. 09, 2015 av Anders Svensson
Död varg hittad – misstänkt jaktbrott
En död varg har hittats på en sjö utanför Nora. Länsstyrelsen i Örebro tror att det kan röra sig om ett jaktbrott.
Det var i måndags som en död varg hittades på en sjö vid Grecksnäs udde utanför Nora. Det finns misstanke om att vargen skjutits till döds, och därför har miljöåklagare nu inlett en förundersökning om jaktbrott.
Det hela inträffade bara några dagar innan licensjakten på varg inleds i reviren Mårdshyttan och Nora.
Vargen ska nu undersökas av Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).
Från: SVT Nyheter Värmlandsnytt
Dec. 09, 2015 av Sandra Ruuth
Videolänk URL: http://www.svt.se/wd?widgetId=23991§ionId=568&articleId=2589309&type=embed&contextSectionId=568&position=15
Licensjakten på varg i Värmlands och Örebro län som skulle ha inletts på fredagen stoppas tillsvidare av Förvaltningsrätten i Karlstad.
Mindre än ett dygn innan jakten skulle ha dragit igång kom beskedet att det inte blir någon jakt. Åtminstonde inte nu. På torsdagseftermiddagen meddelade Förvaltningsrätten i Karlstad att vargjakten tillsvidare inte får påbörjas som planerat i Värmland och i Örebro län. Det som Förvaltningsrätten har tagit ställning till nu är alltså inte jakten i sig, utan att länsstyrelsernas beslut om jakt inte kan överklagas till domstol utan bara till Naturvårdsverket. Enligt Förvaltningsrätten är det tveksamt om jaktförordningens överklagandeförbud är förenligt med EU-rätt.
– Jag blev både ledsen och förbannad. Det här är något som vi lagt ner mycket tid och energi för att palnera för att få till och så böir det inte något, säger Thomas Fröman, Jägareförbundet Värmland.
I Värmland skulle 24 vargar ha fått skjutas och intresset bland jägare har varit stort. Över 150 personer hade anmält sig som jaktledare till den nu inställda jakten.
– Vargen kommer aldrig bli accepterad av hela befolkningen om vi inte får jaga den. Vargen måste lära sig att vara för människan, säger Thomas Fröman.
Glatt överraskade
Föreningen Nordulv och de tre organisationerna Svenska Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden och Svenska Rovdjursföreningen är de organisationer som vänt sig till Förvaltningsrätten i Värmland för att få prövat rätten att överklaga beslutet att skjuta 24 vargar i Värmland.
– Vi är glada att vi har domstolar som har en sådan kunskap och integritet att dom ser till att svenska myndigheter följer Sveriges och EU:s lagstiftning. Det säger Jan Terstad från SNF, Svenska Naturskyddsföreningen i en kommentar till Förvaltningsrättens beslut att stoppa vargjakten. En jakt som skulle startat i dag i Värmland och Örebro län.
– Jag är geniunt positivt överraskad över beslutet, säger Jan Terstad till Värmlandsnytt. Det faktum att Förvaltningsrätten tog upp vårt överklagande och fattade ett inhiberingsbeslut visar att de har samma uppfattning som vi, nämligen att vi har rätt att få jaktbeslutet prövat i domstol, säger Jan Terstad.
Parterna i målet kan överklaga beslutet till Kammarrätten i Göteborg.
Relaterat:
Länk till Förvaltningsrättens pressmeddelande
Från: helahälsingland.se
Dec. 09, 2015 av Linda Mårtensson
Skyddsjakt på varg stoppas efter överklagande
Skyddsjakten på varghonan i Prästskogsreviret i Ljusdals kommun är avblåst tills vidare.
Länsstyrelsens beslut överklagades och nu ligger alfahonans framtid i Naturvårdsverkets händer.
Det var i december 2014 som Länsstyrelsen beslutade att bevilja en ansökan om skyddsjakt på en varghona i Prästskogsreviret, nordväst om Färila i Ljusdals kommun. Detta efter att fyra hundar blivit angripna i reviret. Jaktstarten beräknades att starta på fredagen, 9 januari, och den skulle skötas av Länsstyrelsen – från helikopter. Naturvårdsorganisationerna i Gävleborg överklagade beslutet och yrkade på inhibitation, det vill säga att beslutet inte får verkställas förrän Naturvårdsverket gjort en prövning och tagit ett slutgiltigt beslut. Och så är läget nu – skyddsjakten på varg i Prästskogsreviret läggs på is och honans framtid är oviss. Naturvårdsorganisationerna i Gävleborg anger bland annat i sin överklagan att den, enligt dem den genetiskt viktiga, Galvenhannen som också befinner sig i reviret kan ta skada av jakten.
– Det här är kanske sista chansen för varghanen från Galvenreviret att få valpar. Och att ta bort tiken för honom utgör en uppenbar risk för honom att inte få valpar, säger Jan Bergstam, Svenska Rovdjursföreningen.
Länsstyrelsen i sin tur hävdar att jakten på alfahonan är viktig.
– Vi tycker att det är viktigt med skyddsjakt och att man har ett stort problem där uppe. Därför önskar vi att jakten blir av för att minska problemet, men vi respekterar om Naturvårdsverket beslutar att det inte blir av, säger vikarierande enhetschef Carl-Johan Lindström från Länsstyrelsen.
Hanna Ek, jurist på Naturvårdsverket, säger att Naturvårdsverkets kommer att göra den slutliga prövningen av ärendet i sak i början på nästa vecka. Då kommer samtliga kriterier för skyddsjakt på alfahonan att bedömas. Det slutgiltiga beslutet kommer därmed att meddelas någon gång under den veckan.
Like this:
Like Loading...
From: CBC News
The Canadian Press Posted: Dec 10, 2014 1:30 PM ET Last Updated: Dec 12, 2014 8:21 AM ET
Canada has declined to restrict international trade for 76 endangered plant and animal species, including the manta ray. (David Loh/Reuters)
Recently released documents indicate the federal government has reservations about restricting international trade in endangered species — more of them than almost any other government on Earth.
The papers show that Canada has opted out of nearly every resolution to protect endangered species taken at last year’s meeting of the Convention on International Trade in Endangered Species (CITES). Delegates from 180 countries voted to extend protections to 76 plant and animal species from soft-shelled turtles to tropical hardwoods.
Canada, however, filed “reservations” against all those motions, meaning Canadian trade in those species will continue as normal.
“It’s unprecedented,” said Sheryl Fink of the International Fund for Animal Welfare. “I can’t think of any explanation for it.
“I’ve been told no other country has ever taken such an action.”
‘Technical’ reservations, Environment Canada says
The protections were voted on in March 2013 at the last CITES convention in Bangkok. According to a document released earlier this fall, Canada chose to opt out of all but one of the motions that upgraded species protections.
Canada’s 76 reservations, all filed in 2013, dwarf those of other nations. Over the entire 39-year history of the treaty, Iceland has filed 22 reservations; Japan 18 and the United Kingdom eight. The United States has filed none.
Few of the species Canada declined to protect have significant domestic value. A small East Coast fishery exists for the porbeagle shark, but Canada does not harvest manatees, manta rays or ebony.
Environment Canada spokesman Danny Kingsberry said the reservations are temporary and the protections will eventually come into law.
“Canada, as with many other parties to the convention, requires additional time to make the necessary regulatory changes,” he said in an email. “These reservations are technical in nature, not substantive, and were made to allow Canada sufficient time to amend its domestic legislation to reflect the changes.”
But the text of the agreement says reservations are “a unilateral statement that (a country) will not be bound by the provisions of the convention relating to trade in a particular species.”
As well, Fink said, Canada has previously managed to produce regulations well within a 90-day grace period allowed under the treaty.
“As far as I’m aware, this has never been a problem for Canada,” she said. “There is no logical explanation for Canada to place reservations on all of these species, and no plausible excuse for a 20-month delay in updating our legislation.”
The government has also failed to follow through with a promise last August to update its wild animal and plant trade regulations, said the animal welfare fund.
‘No logical explanation’ for 76 reservations
Canada’s stance baffles its international partners, said Fink.
‘There is no logical explanation for Canada to place reservations on all of these species, and no plausible excuse for a 20-month delay in updating our legislation.’– Sheryl Fink, of the International Fund for Animal Welfare
“For Canada to opt out of its obligations under CITES for every single species that was listed, when we don’t even have a commercial interest in the species, it has no logical explanation as far as anyone can tell.
“It’s something that’s been noticed in the international conservation community — why has Canada done this?”
Canada has been fighting a rearguard action at CITES over polar bears. It has been working to stop the organization from further restricting trade in polar bear parts.
Support for Canada’s position, however, has been declining.
In 2010, CITES considered banning all trade in polar bear parts and the European Union voted in a single bloc with Canada against it. In 2013, after major European countries including the United Kingdom and Germany said they opposed Canada’s polar bear hunt, the EU simply sat on its hands.
Like this:
Like Loading...
From: Encyclopedia Britannica – Advocacy for Animals
Dec 10, 2014 by Michael Markarian
European Commission Suspends Horsemeat Imports From Mexico
— Our thanks to Michael Markarian for permission to republish this post, which originally appeared on his blog Animals & Politics on December 9, 2014.
The European Commission has suspended the import of horsemeat from Mexico to the European Union due to food safety concerns, and it’s a decision that has huge implications for the slaughter of American horses for human consumption.
Horses wait in pens at the U.S. border before being transported to Mexico for slaughter. Photo: Kathy Milani/The HSUS.
Killer buyers export tens of thousands of horses from the United States to Mexico each year, often outbidding horse owners and rescue groups, just so the animals can be inhumanely butchered, shrink-wrapped, and air-freighted to diners in Belgium, France, Italy, and other EU nations.
In fact, according to an audit published last week by the Commission’s Food and Veterinary Office, 87 percent of the horses slaughtered in Mexico for export to the EU came from the United States. The audit paints a grim picture of serious animal welfare problems both during transport and on arrival at the slaughter plants, with controls on the effectiveness of stunning the horses described as “insufficient” during slaughter.
The auditors reported that “horses of US origin were regularly found dead in slaughterhouse pens due to trauma or pneumonia shortly after arrival,” and that many rejected horses had livers indicating trauma and injury during transport. They recounted finding two injured horses (“one with open wounds above both eyes, the other lame”) who “had been left in pens under full sun…and had been present in the pens without veterinary treatment for at least two days.”
Even though the European Commission requires lifetime veterinary records for EU horses intended for food, EU regulators have allowed third parties, such as Canada and Mexico, to meet a lower food safety standard, wherein they submit affidavits stating that horses have not been given drugs prohibited in the EU, and cover the horses’ veterinary history for only six months. But the audit found that even this watered-down food safety requirement is virtually an impossible standard to meet. The auditors “found very many affidavits which were invalid or of questionable validity, but were nonetheless accepted,” and flatly noted “the requirement, that they be identified and traceable for a period of at least 180 days prior to dispatch for slaughter, cannot be respected.”
Because American horses are icons and companion animals, and not raised for human consumption, they are given drugs and medications throughout their lifetimes that are never intended for the food system—ranging from common painkillers such as “bute” for treating ailing or lame horses, to cocaine and cobra venom, and other forms of “doping” in the horseracing industry. These random-source horses are rounded up by bunchers, and regardless of whether they’re ultimately killed in the United States, Canada, or Mexico, there is no system to track medications and veterinary treatments given to horses to ensure that their meat is safe for human consumption. It’s a free-for-all when this doped-up meat is peddled to foreign consumers.
The horse slaughter industry is a predatory, inhumane enterprise. They don’t “euthanize” old horses, but precisely the opposite: they buy up young and healthy horses, often by misrepresenting their intentions, and kill them to sell the meat to Europe and Japan. And these are the special interests that have been lobbying so hard to use our tax dollars to bring back horse slaughter in the United States, and to block legislation forbidding the export and long-distance transport of horses for slaughter in Canada and Mexico.
Federal law currently prohibits the inspection of horse slaughter plants on American soil, and we’re hoping that “defunding” provision will be extended when congressional appropriators release the “cromnibus” package this week. And ultimately, we must pass the free-standing Safeguard American Food Exports (SAFE) Act to provide a more lasting and comprehensive solution and to halt the export of horses to our North American neighbors. As the European Commission audit makes clear, the horse slaughter industry is reckless, unsafe, and inhumane, and those who profit by rounding up and butchering companion horses for their meat should stop defending it as some sort of altruistic act.
Like this:
Like Loading...
From: The Humane Society of the United States
Dec 8, 2014 by Wayne Pacelle
The horse slaughter industry has been dealt the biggest blow since The HSUS led the fight in Congress, the states, and federal courts to shut down the three operating horse slaughter plants in the United States in 2007. Today’s game-changing news: the European Commission has suspended the import of horsemeat from Mexico to the European Union (EU) due to food safety concerns.
Mexico accepts tens of thousands of American horses for slaughter and shipment to Europe. Photo: The HSUS
HSI EU executive director Jo Swabe and I have personally appealed to senior EU regulatory leaders multiple times on this issue. I have long wondered how the Europeans could tolerate the rampant abuse and drugging of horses endemic to the North American trade, given their rigorous adherence to humane food safety standards for other species. The regulatory correction to the situation in Mexico has now finally occurred.
The suspension follows a series of audits by the Commission’s Food and Veterinary Office (FVO) – the most recent one was published last week. The audit is a shocking account of significant animal welfare concerns that riddle the entire horse slaughter pipeline, from the United States to Mexico. The audit also details serious concerns about the traceability of horses slaughtered in EU-certified equine slaughterhouses in Mexico; 87 percent of these animals originate from the United States.
The Commission’s decision reflects exactly what The HSUS and HSI have been saying for years – there are serious food safety issues regarding horsemeat that originates from U.S. horses because they are not raised as food animals. Horses are our companions and partners in work and sport. As a result, horses are commonly treated with drugs such as phenylbutazone and other substances long deemed unfit for human consumption. And, as the audit shows, American horses lack lifetime medical records and do not meet EU food safety regulations.
While the audit focused on food safety, it also documented appalling suffering in the United States and Mexico. It details downed, sick horses slaughtered for human consumption despite being ill, horses suffering in export facilities on U.S. soil, and horrific welfare problems during transport. The audit confirms the cruelty of the horse slaughter pipeline that The HSUS has repeatedly exposed through undercover footage. The FVO even acknowledges that the information received from groups such as The HSUS and HSI accurately depicts the extremely poor conditions in which horses are transported. Special thanks to Animals Angels for its tireless work to document this trade.
The predatory horse slaughter industry is singularly concerned with making a buck, by snatching up young and healthy horses at auction, often outbidding legitimate horse owners and rescues. For these interests, it’s never been about euthanizing old, sick horses – that’s been a fiction since the start of this debate. This lust for profit is precisely why the industry and its legions of lobbyists have fought so hard to block federal legislation that would end horse slaughter.
We’ve long argued that Congress should enact the SAFE Act (Safeguard American Food Exports Act), to halt the transport of horses for slaughter within the United States and also to our North American neighbors. With Congress last year defunding slaughter in the United States, and the EU’s action to shut down imports from Mexico, there really is no rationale for not banning this trade.
The people of the United States do not see horses as a source of food, and despite all the scrutiny and pressure coming to bear on the horse slaughter industry, it has shown itself to be consistently reckless, unsafe, and inhumane. There’s no redeeming it, and the details documented in the European Commission announcement make that plain.
**
Ask your legislators to help protect our nation’s horses through the SAFE Act.
Like this:
Like Loading...
From: Phys-org News
Dec 8, 2014 by Lindsay Brooke
Experts from across Europe and the USA are calling for a ‘one health’ approach to the use of veterinary pharmaceuticals (VPs). In advance of a key European Medicines Agency (EMA) recommendation to the European Commission on the use of diclofenac in livestock, they are warning of the dangers that veterinary pharmaceuticals pose to wildlife.
In Spain, the use of the veterinary pharmaceutical diclofenac is placing Europe’s fragile vulture populations at risk, and should be banned, according to a paper published by a team of veterinarians, biologists, and conservationists in the journal Science this week.
Dr Lisa Yon, from The University of Nottingham’s School of Veterinary Medicine and Science is the Chair of the European Wildlife Disease Association (EWDA). She said: “It is clear from the lessons learned on the profound impact of diclofenac on vultures in India that we need to take a more integrated, ‘One Health’ approach to our use of VPs, and the larger impact they have on non-target species, and on the environment. This is and will continue to be an issue of increasing concern for a wide variety of VPs, and one for which there needs to be greater responsibility taken across the range of stakeholders.”
Diclofenac, a non-steroidal anti-inflammatory drug, has already been banned for veterinary use in several South Asian countries, but was recently approved for use in Spain and Italy. Traces of diclofenac in livestock carcasses are lethal to vultures who eat them, and contamination of fewer than 1 per cent of dead animals led to the near extinction of three Asian species. Most vultures in Europe are already endangered and thus particularly vulnerable to this threat.
The paper, One Health approach to use of veterinary pharmaceuticals, argues that as the world’s consumption of meat continues to rise, we must take a holistic approach to assessing the impacts of VPs that accounts for all environmental effects, including contamination of the natural food chain.
This month, the EMA is expected to release a recommendation to the European Commission on the future veterinary use of diclofenac in Europe. While diclofenac is not currently licensed for veterinary use in most European Union countries, Spain authorized marketing of diclofenac as a veterinary pharmaceutical for use in cattle, pigs and horses in 2013. The paper makes a strong argument for the implementation of an EU-wide ban.
Like this:
Like Loading...
Bloggat från:
Varg – mycket genetik
För den senaste invandraren (Kilsbergsvargen) har det noterats att den förefaller lik en hund och är gulaktig och frågan har ställts om det inte skulle kunna vara en bastard,
exempelvis i ett debattinlägg i Västerbottenskuriren. Argumentet återkommer ofta, tex i
Jaktjournalen 2012 och i en
kommentar på den här bloggen, och en fråga på
forskarbloggen.Kommentarer från den som håller i de rutinmässiga undersökningarna av vargens
DNA (etc.) Mikael Åkesson och nestorn i
Svenska vargforskning (Olof Liberg) gör kommentarer jag personligen tycker är mycket trovärdiga och tillräckligt klarläggande, tex att ”gula änkan” alias ”Junselelvargen” alias ”Rödluvan” etc inte är en hundbastard.
Det uttrycks ofta farhågor från vargskeptiker att inslaget av hund i den Skandinaviska vargen blir stort.
Möjligheten för hundhybrider har tagis upp t ex i de riktlinjer, som används vid den svenska GYBS diskussionen.
Frågan tycks ändå återkomma med påpekande av det etablerade systemets ointresse och otillräckliga analyser. Det skulle behövas en på webben tillgänglig ordentlig modern artikel där frågan om den svenska vargens möjliga inslag av hundgener och chansen att det blir påtagligt (ex FoF eller Kennelklubbens tidskrift), där frågan analyseras ordentligt av erkända (Savolainen eller Åkesson).
Hybrider mellan varg och hund skulle teoretiskt kunna vara ganska vanliga och måhända farliga. Man åberopar oftast Valerius Geist eller Eirik Granqvist som har titlar och biografier som borde ge trovärdighet. De har fått efterföljare. Den moderna diskussionen och analysen bygger huvudsakligen på DNA och inte utseende eller historik. DNA är nu så utvecklat så att utförligare diskussioner som nonchalerar vad DNA a nalyserna säger är inte trovärdiga. De två ”auktoriteterna” är gamla och har förmodligen inte följt med eller är intresserade av de moderna metoderna, utan fick sin begreppsvärld präglad för många decennier sedan.
Hybrider mellan varg och hund skulle teoretiskt kunna vara ganska vanliga och måhända farliga. Argumenten åberopar oftast Valerius Geist och även Eirik Granqvist som har titlar och biografier som borde ge trovärdighet. Den moderna diskussionen och analysen bygger huvudsakligen på DNA och inte utseende eller historik. De två ”auktoriteterna” är gamla och har förmodligen inte följt med eller är intresserade av de moderna metoderna, utan fick sin begreppsvärld präglad för många decennier sedan.
De skandinaviska vargarna är ungefär lika besläktade som helsyskon och bygger huvudsakligen på tre individer. Det är inget förvånande om en invandrad varg har ett utseende, som gör den något avvikande. Tvärtom är det just för att obesläktade vargar är annorlunda och bidrar till den genetiska mångfalden vi vill få in fler vargar. Eftersom hund uppenbart är mycket varierande så är det inte förvånande att vargen också har en variationsrikedom.
Det går bra att skilja varg och hund med DNA och även en del hundraser kan identifieras.
Skandinavien har god ordning på sina vargar, alla föräldravargar stambokförs och analyseras med molekylära metoder. Dessa metoder förbättras med tiden. Sådana analyser visar att den senast invandrade vargen (Kilsbergshonan alias Idrehonan alias Junselehonan) inte är en bastard med hund och inte har en hund i anfadergenerationen före heller. Detta är nog känt för alla nuvarande och tidigare föräldravargar i Skandinavien och de som kommer att tillföras vargstammen. De metoder som används nu är knappast kraftfulla nog för att ge mer information, vargens och hundens gener är för lika och deras genetiska variation är inte tillräckligt kartlagd. Frågan förefaller inte viktig nog för att motivera utvecklingsarbete i den riktningen i enbart Sverige, men kanske EU kunde ta initiativ.
Frågan om hund eller varggener är delvis filosofisk. Hund differentierades från en annan vargras än vår och skillnaderna är kanske till stor del primärt skillnader mellan vargraser. Det finns hundgener i varg som kommit in efter differentieringen, men det verkar inte vara någon stor del av vargens genmassa. Deras förekomst varierar säkert lite i olika delar av vargens utbredningsområde. I några fall har introgression av hundgen bevistats åtminstone för delar av vargstammen Ett något varierande inslag av hundgener måste anses som ett naturligt inslag i vild varg. Jag har inte stött på något bra och översiktligt arbete om detta baserat på faktiska mätningar. Introduktion av varggener har varit ett inslag i hundförädling, vilket ökar risken för överföring till naturlig varg. Hundar eller varghundar kanske har förvildats och börjat jaga och accepterats av en varg av motsatta könet och de har satt upp ett revir tillsammans och fått valpar, tanken är inte helt orimlig.
Gör tamhundgener vargar farligare?
Hundar skiljer sig från vargar genom att de är mindre skygga för människor, men detta får man förmoda mycket är ett socialt beteende. Tama hundar lever hela tiden nära människor, vilda vargar i Sverige ser inte en människa i barndomen och i vuxen ålder bara på avstånd. Man har svårt att se oräddheten för specifikt människor som något nedärvt, men man kan kanske tänka sig en mer allmän oräddhet hos domesticerade hundar. Hundarnas gener har nog domesticerats så de är generellt lekfullare och ”barnsligare” än vargar även i vuxen ålder, egenskaper som kanske kunde göra vilda vargar ”farligare”. Även de vilda vargarna kan vara gosiga mot människor om de växer upp i männsklig miljö och situationer kan uppstå så att även tama hundar blir farliga. Naturliga vargar är skygga och man tror att dödliga kontakter för människor är mycket ovanligt och det ter sig väl inte så troligt att ett inslag av tamhundgener skulle ändra det så radikalt så att de vilda vargarna blev jättefarliga. Det ter sig ganska troligt att varginslag gör tamhundar potentiellt farligare.
Hund har utvecklats från vild varg. Den domesticerade hunden förefaller, till stor del baserat på molekylära undersökningar, uppkommit för ungefär 15 000 år sedan, sannolikt i Sydöstra Asien. Den varg som domesticerades tillhörde en annan ras än vår eftersom den molekylära klockan verkar ha tickat drygt hundratusen år sedan hund skiljde sig från ”vår” vargras. Det har kommit in varggener i hundraser flera gånger och varggeninslaget kan vara lite olika för olika hundraser, vilket försvårar att lösa historien om den ursprungliga domesticeringen. Hunden förefaller vara den första arten som domesticerades. Att omfattande domesticering av jordbruksväxter och husdjur blev viktigt för ungefär 10 000 år sedan gör det lite otroligt att hunden skulle kommit väldigt mycket tidigare. Men varg och hund verkar baserat på molekylära olikheter ha differentierat för drygt 100 000 år sedan och det finns indikationer på samexistens av varg och människa mycket tidigare än 15 000 år sedan.
Varg är världens mest geografiskt spridda landrovdäggdjur under de sista hundratusen åren och den är anpassningsbar till olika förhållanden. Vargen lever av jakt, och jakt har också varit centralt för människans livsmedelsförsörjningen före jordbruket i bl a norra Europa. Varg och människa har dragits till samma villebråd. Varg och människa – och därmed domesticerad hund – har i stor utsträckning samexisterat i samma områden under mycket lång tid. När inlandsisen drog sig tillbaks lämnade den ett tämligen varmt och fruktbart område, jungfrulig mark, efter sig. Varg och människa – och domesticerad hund – invandrade ganska omgående i de nya områdena som öppnades när inlandsisen drog sig tillbaks. Människan förekom kanske mycket sparsamt i början, men vargens täthet var inte heller hög, man skall nog se det så att varg och människa kom samtidigt. Varg kanske kom först till några inlandsbiotoper, men knappast generellt.
Varg och domesticerad hund måste samexisterat över en stor del av arealen under mycket lång tid fram till nu i t ex NordEuropa. En kontaktyta mellan varg och hund är ingen nyhet för de sista hundra eller tusen åren utan måste funnits under hundens hela existens. Det är underligt att varg och hund är så distinkta arter som de är, och detta faktum i sig gör det otroligt att bastardbildning skulle kunna bli ett stort problem. Spåren av varggener i hundens evolution finns, men verkar obetydligt efter att hunden differentierades. Även om barriärerna inte är uppenbara så måste det ändå vara så att det utbildats olikheter som fungerar som praktiska artbarriärer. Olikheterna gör att bastarder sällan bildas; och om bastarder bildas har de lägre chans att överleva och fortplanta sig. Vore det inte så skulle varg och hund inte vara så distinkt skilda. Ändå så måste det finnas ett litet genflöde, chansen för bastardbildning är inte noll och bastarden kan någon gång överleva och fortplanta sig i vargmiljö, eller människan har hållit bastarder, som fått avkomma med vilda vargar som haft lättare att överleva i det vilda. Det måste finnas ett varierande inslag av hundgener i naturlig varg, och det skall inte ses som ett viktigt, önskvärt eller möjligt mål att utplåna ett hundinslag, men det bör begränsas.
Det är ett självklart naturvårdsmål att undvika att hundgener kommer in i den skandinaviska vargstammen. Bastarder eller individer, som det är troligt de har mer än säg 1/6 ”hundgener”, bör inte tillföras vargstammen (man fångar nog inte in en lägre andel utan dyra mätningar och genetiska undersökningar av variationsbredd).
Det är inte tillåtet att hålla en varg*hund bastard som husdjur och bör därför motarbetas av hundorganisationer. Eventuellt uppkommande vilda bastarder bör elimineras. Men hund och varg är ju i princip samma art och delar nästan hela genmassan och vår varg skulle kanske fara väl av mer genetisk variation, så ett litet inslag av hundgener kanske snarare kan ses som ett positivt tillskott än något negativt om det skulle komma in. ”Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores in Europe” har några sidor om hundgener i varg och hur de undviks.
Hund-varg hybrider är förbjudna som husdjur!
Jag saxar från jordbruksverkets sida:” Rovdjur får inte vara sällskapsdjur Det är förbjudet att ha andra rovdjur än hundar, katter, grävlingar och tama illrar som sällskapsdjur. Du får inte heller hålla eller sälja
- hybrider mellan tamhund och vilda hunddjur, till exempel varg eller dingo
- hybrider mellan tamkatt och vilda kattdjur
- korsningar mellan sådana hybrider och vilda arter.
Hybrider som är förbjudna är första till och med fjärde generationen efter korsning mellan vilda arter och tamhund eller tamkatt.
Hundar får inte kallas varghybrid i annonser När en hund bjuds ut för försäljning eller annan överlåtelse är det förbjudet att använda beteckningen varghybrid eller på annat sätt ange att hunden har särskilt nära släktskap med varg eller har rovdjursliknande beteende eller utseende. Detta står i artskyddsförordningen.”
Det finns några hundraser som är godkända trots att de har varganor och namn som antyder att de är varghybrider En är tjeckoslovakisk varghund där namnet tycks strida mot vad jordbruksverket skriver som jag diskuterar lite utförligare Syftet med vad jordbruksverket skriver är (vad jag förstår) att minska chansen för hybrider (bastarder) av varg och hund både i naturen och i husdjur och även undvika att användningen av vargar och varghybrider som husdjur ”stimuleras” genom att det sas romantiseras och ”verkar” förekomma och därigenom ger intrycket att det är en olaglighet som tas lätt på. Kolmårdenincidenten kanske också bidrar till att understryka riskerna involverade med romantisering av familjär kontaktyta med varg. På Kennelklubbens hemsida hittar jag bara den slovakiska rasbeteckningen och inte den svenska, och även i andra sammanhang används originalspråket före och med större stil än den svenska, jag tolkar detta som att kennelklubben vill komma längre bort från det olagliga genom att ha en beteckning som få svenskar associerar till varghybrid och är utvecklarens beteckning. Rasen utvecklades av armen huvudsakligen för gränsbevakningsändamål. Sådan tidigare militär användning av varghybrider anses generellt ha ökat inslaget av hundgener i varg. Rasen har mer än en fjärdedel varganor dvs som en andragenerationens hybrid, som ett barnbarn till en varg. Det var mer än fyra generationer sedan korsningen med renrasig varg ägde rum vilket innebär att rasen i sig är laglig enligt klippet. Det var en redan etablerad ras långt innan varghybrider blev ett stort, brännbart och aktuellt ämne för den svenska vargdebatten, ”Angelägenheten” att understryka att man vill minska risken för hybridisering har ökat successivt över tiden, Men rasen var redan etablerad och det fanns väl några entusiaster och det tedde sig väl då orimligt att förbjuda rasen vägd mot den minimala riskökning det innebar och den långa tiden sedan de faktiska F1orna. Man kan utgå från att olämpliga vargliknande beteenden under en lång domesticeringsprocess avlägsnats. Rasen kanske inte godkänts om den introducerats idag, när frågan blivit aktuellare och känsligare. Men jag upprepar att rasen och namnet på den är lagligt.
Inför utflyttning av djurparksvalpar kommer en genomgång att göras i vilken utsträckning djurparksvargarna kan vara påverkade av hundgener.
Den enda uppsats som jag sett som uttryckligen analyserar ämnet förefaller anse risken att hundgener sprider sig till vilda vargar ganska liten. Ett fall har visserligen förekommit i Skandinavien, menanalysen bekräftade vad som redan var känt, och det kan inte sägas vara troligt att fallet har ”smittat” ned den svenska vargstammen eller ens att risken att så skulle ske varit stor. Men det kan hävdas att antalet hundar har växt kraftigt när antalet människor vuxit medan vargarna minskat särskilt i bebygda trakter och detta borde öka chansen att hundgener går över i vild varg. Eftersom Skandinavien har så god kontroll på sina vargar kanske det finns möjligheter att den skandinaviska vargstammen blir mindre påverkad av de sista hundra årens ökning av hundar än i andra delar av vargens utbredning. Vore det så att hundgener är ett långsiktigt hot mot den nordeuropeiska vargens integritet, så inser jag knappast att vi kan göra mer åt det än kolla upp vargimporten, och importera några vargar måste vi göra. Det är i såfall ett gemensamt problem för många länder i nordeuropa och inte bara ett svenskt. Även EU och rovdjursgruppen borde uttala sig klarare innan vi tänkte mer över problemet.
Molekylärgenetiken går framåt och vi kommer om några decennier att ha bättre skattningar av hundgener i faktiskt varg i de områden som kan vara källa till invandring, och vi kan bli observantare på geninslag vi kan selektera emot i den svenska vargstammen för att minska eventuellt hundinflytande. Detta kan vara bidragande argument för att inte omedelbart blåsa upp den svenska vargstammen.
Finsk varg och hundundersökning
Lite om det genetiska läget och skillnaden mellan varg och hund, utifrån ett finskt perspektiv på http://www.epaper.fi/pub/riista/?issue=201205&lang=se Inte heller Finland har genetiskt den varg som de hade för 150 år sedan och detta är inte särskilt förvånande med hänsyn till de låga populationsantalen i Finland under lång tid. En framtida identifierad ”metapopulation” bör omfatta mer än Finland, och detta ligger också i Finlands intresse. Det blir angelägnare med valpflytt eftersom Finland inte har tillräcklig variation ensamt och vi kan inte lite enbart på naturlig invandring. Det eventuella inflytandet av hund är inte märkbart, vilket kanske lugnar ned de som är oroade av hundinslaget av invandrare.
Spekulation om varg-människa: Hunden är människans äldsta och mest älskade och utnyttjade följeslagare. Men hunden är också en vargras! En stor del av alla vuxna svenskar har haft en personlig vänskapsrelation med en varg, och betraktat den som en familjemedlem. Detta är en av de faktorer som gör vargfrågan emotionellt laddad. Djurvänner gillar inte att se något som påminner om en familjemedlem förföljas av hundratals beväpnade jägare, och jägare gillar inte att få en familjemedlem sliten i slamsor. En annan är att den långa och omfattande samexistensen lett till en omfattande mytbildning relaterad till varg (varulvar, vampyrer etc.) och introduktion av varg i språket i många betydelser (vargavinter) och som namn. Varg har en mycket viktig kulturell och historisk betydelse.
Spekulation om gåtan med att den domesticerade hunden bara är 15 000 år gammal, fast varg och hund skiljde sig för 100 000 år sedan (hunden är en avknoppare från en annan vargras än den som finns i närheten av Sverige) och någon form av nära samexistens mellan varg och människa förekom tidigare än för 15 000 år sedan. Jag gissar att isolerade stammar av varg knoppade av i olika isolerade områden (öar, Taiwan kanske?) och hade sin egen mest slumpmässiga evolution. Vild varg är för besvärlig för lyckad ”direktdomesticering” men av småpopulationerna kom det för femtontusen år sedan en som passade för domesticering (efter några trevande försök), och därifrån kommer dagens hundraser. En populär teori nu är att vargarna domesticerades via sophögarna omkring männskliga boningar. Jag har svårt att tro att boningarna var så stora och permanenta och de ätbara sopbergen av sånt som ratats av människan var så omfattande med kontinuerlig tillförsel på samlar-jägarstadiet, att det kunde vara underlag för differentiering och evolution av en människoanpassad varg. http://www.fof.se/node/45257#comment-9183
Länkade relevanta artiklar
Jakt och Jägare: Artikel där Åkesson säger att analyser visar att den invandrade vargen inte är en bastard.
De5Stora frågesida omkring frågan om det går att bestämma hundinflytandet i varg och vilka analyser som behövs, Åkesson svarar att det går att se hund ett par generationer bakåt.
Om Savolainens resultat om hundens domesticering från en hundentusiasts blogg
Kommenterad artikel från Newsmill om bastarder hund – varg. Den fick inte många kommentarer
Hundens domesticering; studentanteckningar
Nya rön om hundens domesticering
Referat från Science : Från stora stygga vargen till människans bästa vän: Science-studier spårar hundens ursprung
From the Cave to the Kennel Om domesticerings historia i Wall Street Journal
http://www-genfys.slu.se/staff/dagl/Reflections/limits/DogWood.doc About dog variation..
http://fof.se/tidning/2012/2/den-tama-genen Rävförädling för domesticering
http://vargdag.files.wordpress.com/2013/06/dogtree.pdf Genetisk variation i hund
Like this:
Like Loading...
Wolf Is My Soul 